Starwoman

Ibland blir jag en aning trött på människor med dubbelmoral (visst det har vi säkert lite till mans, men vissa är värre än andra) Fick en kommentar i inlägget om babysittern, ett inlägg som förövrigt "upprört" vissa av er och särskilt då personen som lämnat följande kommentar:

"Fy, riktigt äckligt tycker jag faktiskt. Tänker du nånsin på alla barn runtom i världen som inte ens har kläder på kroppen och mat i magen? Du borde besöka den riktiga världen! En annan sak, allt ska gå i vitt, kläder ska va vita, barnvagnen ska va vit etc, tänker du någon gång på hur otroligt mycket vatten det går åt för att hålla på att tvätta, hur mycket kemikalier i tvättmedel och sköljmedel du använder, alla rengöringsprodukter etc, hoppas verkligen att du ser till att använda miljövänliga produkter för det är inte bara ditt eget barns framtida resurser du använder upp utan mina barns också! Ursäkta att jag blir arg men jag är så jäkla trött på så kallade smarta människor som lever som om det inte fanns en morgondag, hur sjutton ska våra barns framtid se ut? Bli lite medveten människa!! Läs på om miljöfrågor, kemikalier och deras påverkan så tror jag att du snart kommer förstå att det är helt ohållbart att konsumera på det sätt du gör. Var en del av lösningen istället för problemet! För barnens skull. Kommer inte läsa din blogg mer,,, huuh blir alldeles för upprörd,,,"

Mitt svar blir följande:

För det första är det helt frivilligt att läsa min blogg, ingen som tvingar någon att klicka in här. Du och andra får gärna ha åsikter och även lämna dem som kommentarer, men du verkar inte läsa bloggen särskilt väl medtanke på det du skriver och påstår att jag är för en person. Redan i din andra mening "förlorade" du därför mig…  

Jag och säkert många med mig håller säkerligen med dig om att vi alla måste hjälpas åt så gott det går och tänka till, både för våra framtida barn, för miljön och för att alla i världen ska ha det så drägligt som möjligt. Jag försöker göra detta bland annat genom att bidra varje månad till flera olika hjälporganisationer som hjälper både fattiga i tredje världen, djur och just miljön och har så gjort sedan jag fick en stadig inkomst för åtta år sedan. Därför har jag inte det minsta dåligt samvete för att jag sparar/spenderar resten av mina eget surt förvärvade kronor på precis vad jag vill. För det är ju egentligen detta som du och några fler i grund och botten upprör er över att jag spenderar mina pengar. Men jag har inget större intresse av att höra andras åsikter om vad jag borde göra för dem istället. Jag bidrar med det jag kan/vill och resten kan jag ärligt säga att jag valt att spendera på mig själv och nära och kära, precis som de flesta andra gör. Egoistiskt, ja säkert!      

Vad gör du själv? Bor du i en hydda i skogen utan el och andra bekvämligheter? Skänker du allt du tjänar/äger till bättre behövande? Om så vore fallet skulle jag ta till mig av din moralpredikan på ett helt annat sätt än jag nu gör för klart du har en poäng i det du skriver. Men du sitter inne i värmen bakom en dator som faktiskt om man ska se till ditt resonemang är en helt onödig pryl. Du som är en sådan förespråkare för både miljö och de fattiga barnen kunde istället för att ha anskaffat den skänkt vad den nu kostade till de fattiga barnen i tredje världen och indirekt sparat på miljön. Men du prioriterade dig själv och kanske din familj i första hand och med andra ord är du inte ett dugg bättre än varken mig eller många andra som lever i detta samhälle.    

Jag mår illa av människor som besitter så mycket dubbelmoral. Lätt att ha åsikter om hur andra borde göra och vara. Jag står åtminstone för att jag inte är perfekt eller att jag inte varken tänkt eller vill skänka allt jag äger och har. I den bästa av världar fungerar säkert ditt resonemang men jag säger som du sa till mig istället. Du borde besöka den riktiga världen, för jag tycker att du lever i en fantasivärld!

Tillsist vill jag avsluta detta inlägg med några ord till alla som nu orkat ta sig igenom hela texten att jag inget medhåll behöver på detta inlägg. Jag skriver det inte för att söka sympatier eller för att döva något dåligt samvete. För dåligt samvete det har jag inget och jag har inte tänkt bära världsamvetet på mina axlar. Vissa håller säkerligen med, andra inte i det jag skriver, vi behöver inte föra diskussion vidare helt enkelt. Detta är jag, detta är vad jag tycker och jag står för det!

End of discussion!

Gör frågespelet om bondekvinnors situation så skänks automatiskt 5 kronor till biståndsorganisationen Kooperation Utan Gränser som hjälper fattiga att själva ta sig ur fattigdomen genom att ge människor verktyg att skapa sig ett bättre liv genom studiecirklar, mikrofinansprojekt och kooperativt samarbete.

Jag skänker varje månad en fast summa till biståndsorganisationen Kooperation Utan Gränser. Att jag en gång i tiden började kan man tacka min arbetsgivare för när jag blev såkallad "lönegivare". När jag fick frågan härom veckan om jag kunde tänka mig att skriva några rader om ett projekt som organisationen just nu har med fokus på kvinnliga småbönder som är jordens fattigaste tvekade jag inte. Kan låta präktigt kanske, men för mig som har möjligheten känns det väldigt bra i hjärtat att kunna vara med och skänka några hundralappar till olika hjälporganisationer varje månad, däribland till just Kooperation Utan Gränser. 

De fattigaste människorna i världen lever på landsbygden. De flesta är kvinnor – småbönder som är helt beroende av jordbruket för sin försörjning. Under hösten genomför Kooperation Utan Gränser kampanjen ”Världens tuffaste jobb” och riktar ljuset mot kvinnorna som brukar jorden i fattiga länder. Ofta försörjer de ensamma hela familjen och arbetar med kroppen hela dygnet. Skulle du eller jag klara det samma? Troligtvis inte, i alla fall inte jag, det kan jag med säkerhet säga.

Jag har gjort deras "frågespel" om bondekvinnors situation. Testet har bara 7 st frågor som går snabbt att svara på och frågorna informerar indirekt om dessa kvinnors situation. Intressant tycker jag, men samtidigt sorgligt att vi alla har det så olika i livet.

Nu uppmanar jag er alla mina läsare att precis som jag gjort, gå in på länken och svara på dessa frågor. För varje person som gör testet så skänker Kooperationens partnerföretag 5 kr, däribland företaget jag arbetar för! Så bara genom att klicka sig in på länken och svara på frågorna så skänker ni alltså indirekt 5 kronor. Inte så betungande eller hur? 

Så var en god medmänniska och gå in HÄR nu och gör testet du också. Kostar dig inte mer än högst 1 minut av din tid, men det kan göra en förändring på sikt för en annan människa. 

Önskar er förövrigt en fin måndag, på återseende lite senare!

Kramar ♥

Har sovit ganska oroligt denna natt. Inte på grund av att jag inte fann en skön sovställning, utan för att jag igår fick veta att en bloggerska som jag följt väldigt länge och som jag tycker verkar vara en helt underbar person har drabbats av det som inte får hända. Det som är alla blivande mammors (och pappors) värsta mardröm, att gå och vänta/längta i över 40 långa graviditetsveckor och så slutar det inte lyckligt som vi alla gravida drömmer/tror och hoppas på. Livet är så orättvist och grymt att jag får tårar i ögonen...

Jag har haft mina ups and downs under denna graviditet där jag oroar/oroat mig att något ska gå fel och nu kom verkligheten läskigt nära och jag fick mig verkligen en tankeställare, som ett slag i ansiktet. Det spelar ingen som helst roll vad Myran har för kläder, vilken vagn han ska åka i eller hur hans rum ska se ut... Inget av dessa saker som jag håller på och fundera och planerar inför spelar någon som helst roll.. Det viktigaste är ju att vår lilla gosse när tiden väl är mogen föds frisk och kry... men det finns inga garantier... Livets är som ett hjärtlöst lotteri... 

Känner att det blir svårt att härifrån fortsätta detta inlägg i vanlig ordning med att berätta om hur min onsdag ser ut. Känner mig helt nere och kan inte sluta tänka på detta och det gör mig så illa berörd fast jag inte känner de drabbade personligen. Så jag avslutar här för denna morgon och skänker E och hennes familj alla mina tankar. Hoppas ni så småningom hittar en väg att kunna leva vidare...

Kramar ♥