Äntligen hemma



Kan ju inte låta bli att visa er vår sovande lilla skatt när han 
i eftermiddags tog sin allra första powernap i sin moseskorg.

Så har vi då äntligen kommit hem hela vår lilla familj! Lite omtumlande är det allt, men på ett väldigt positivt sätt. Jag har mina stunder när tårarna bara rinner ner för kinderna för jag känner en sådan enorm tacksamhet och lycka över att jag har fått bära detta lilla, lilla gossebarn i nio månader och jag kan nu när han är här hos oss inte se mig mätt på honom. Tänk att man kan känna sådan enorm kärlek från första sekund, det är helt obeskivbart.

Ni får ha lite överenseende om jag nu inte spottar ur mig inlägg just nu. Jag njuter bara och försökar helt enkelt landa i allt detta nya. Lovar er att jag med all säkerhet kommer igång som vanligt snart igen.   

återseende! Kramar ♥



Välkommen till världen ♥


Vår älskade Maximilian såg igår den 19 november kl 14:27 dagens
ljus för allra första gången. Här är han en timma gammal. Vi älskar
dig redan oändligt mycket både jag och din pappa ♥

Här kommer då äntligen en uppdatering och vi befinner oss som flera av er gissat på BB/Södersjukhuset och jag har nu världens sötaste lilla myra bredvid mig som ska heta Maximilian. Han väger 2 560 gram och var 45 cm när han igår såg dagens ljus för första gången klockan 14:27. Ingen stor myra som bodde i min mage med andra ord, utan en liten, liten krabat men ack så naggande god han är. 

För att göra en lång historia kort så blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss med förlossningen. Vaknade av att vattnet gick igår kl 04:30 på morgonen och jag hade då ganska få oregelbundna värkar. Var i kontakt med förlossningen och vi fick en tid för kontroll vid 10-tiden och då konstaderades det att vår älskade lilla myra mådde utmärkt där inne, MEN att han hade fixerat sig i sätesbjudning utan att detta uppdagats tidigare. Så det blev ett akut kejsarsnitt senare på eftermiddagen (det var aldrig någon fara varken för honom eller mig så akut låter så fel, men det är så det kallas).

Så klockan 14:27 igår den 19 november, exakt två veckor före beräknad förlossning gjorde han alltså storartad entré i våra liv som nu aldrg mera kommer vara riktigt det samma. Större lycka och kärlek får man leta efter, helt obeskrivbart. Vi mår alla tre utmärkt under omsrtändigheterna.  

Nu ska jag amma vår son, så på återseenden när vi är tillbaka hemma igen. Blir troligtvis antingen imorgon eller på måndag.

Kramar på er ♥



RSS 2.0