När verkligheten kommer ifatt
Har sovit ganska oroligt denna natt. Inte på grund av att jag inte fann en skön sovställning, utan för att jag igår fick veta att en bloggerska som jag följt väldigt länge och som jag tycker verkar vara en helt underbar person har drabbats av det som inte får hända. Det som är alla blivande mammors (och pappors) värsta mardröm, att gå och vänta/längta i över 40 långa graviditetsveckor och så slutar det inte lyckligt som vi alla gravida drömmer/tror och hoppas på. Livet är så orättvist och grymt att jag får tårar i ögonen...
Jag har haft mina ups and downs under denna graviditet där jag oroar/oroat mig att något ska gå fel och nu kom verkligheten läskigt nära och jag fick mig verkligen en tankeställare, som ett slag i ansiktet. Det spelar ingen som helst roll vad Myran har för kläder, vilken vagn han ska åka i eller hur hans rum ska se ut... Inget av dessa saker som jag håller på och fundera och planerar inför spelar någon som helst roll.. Det viktigaste är ju att vår lilla gosse när tiden väl är mogen föds frisk och kry... men det finns inga garantier... Livets är som ett hjärtlöst lotteri...
Känner att det blir svårt att härifrån fortsätta detta inlägg i vanlig ordning med att berätta om hur min onsdag ser ut. Känner mig helt nere och kan inte sluta tänka på detta och det gör mig så illa berörd fast jag inte känner de drabbade personligen. Så jag avslutar här för denna morgon och skänker E och hennes familj alla mina tankar. Hoppas ni så småningom hittar en väg att kunna leva vidare...
Kramar ♥
Jag följer också hennes blogg och visst är det fruktansvärt det som hänt, jag har också sovit oroligt och drömt en massa om detta inatt. Förstår att du nu går och tänker men det är faktiskt inte så vanligt att något går fel under graviditeten.
Ha nu en jättebra dag vännen
Många kramar
Har haft samma tankar som du under natten efter att ha läst inlägget igår kväll. Obeskrivligt och ofattbart.
hua va hemskt...har själv en vän som förlorat sitt barn och även vänners vänner som gjort de...de e så hemskt så de går inte att förstå..
Jag njuter varje dag och tackar gudarna att Oliwer är tillsynes frisk och förgyller våra dagar!
men försök inte att oroa dig för Myran...de kommer gå vägen men visst får man sig en tankeställare och oron växer sig på när man hör som detta..
kram
Åh jag vet :( Känner mig så himla tom och ledsen för deras skull. Det finns inga ord som lindrar det förskräckliga de går igenom just nu!
Man önskar att man kunde göra något för att minska deras smärta. Men jag är ändå säker på att människan är stark och även om allt känns becksvart så överlever man iallafall och tiden kanske inte läker såren helt.. men dagarna kommer att kännas ljusare och ljusare med tiden. Man kommer aldrig att glömma, men det blir iallafall mer och mer uthärdligt.
Jag har känt många gånger att "vågar man bli gravid igen" pga allt som kan hända. Men samtidigt så finns ju risken, men det kan ju lika gäna gå jättebra. och det är det man måste fokusera på. Man måste tro att allt går bra. För det gör det ju oftast!
Ta hand om dig och myran i magen nu. Och vi får alla skicka lite värmande tankar till E och hennes familj.
God Morgon Anna!
Visst är sådant hemskt! Och visst kan det hända vem som helst. Innerst inne vet vi ju alla att barnrumsinredningen eller färgen på vagnen osv inte har ngn betydelse -egentligen. Det är bara sånt som är trevligt att pyssla med, och som man så klart ska göra när man vill det. Allt för att jag och säkert många med mig blir glad av materiella saker, men de kan trots allt aldrig mäta sig med människor .
Massor kramar!
usch vad sorgligt! Det är verkligen den värsta skräcken, att något ska gå fel. Har också haft mina ups and downs under graviditeten men i takt med att det närmar sig så blir man ju mer nervös för att något inte ska gå som det ska. Tänk att komma hem och så står hela lägenheten klar för en ny liten person som inte har fått följa med hem. Nej usch, det borde inte få hända, livet är så orättvist!!
Hoppas din vän har hjälp och stöd!!
kram
Här är en till som sovit oroligt i natt, drömt konstiga drömmar....
Fint skrivet och så tänkvärt.
Kramar
Åh vilken mardröm! Många varma kramar till din bloggvän.
Ta extra bra hand om dig och lilla magen idag, kram!
Kände precis samma som du. Blev helt kall när jag läste och har tänkt så mycket på dem. Livet ska inte vara så. Det ska bara inte det. Tycker det var fint att du skrev om det, och visst får man en tankeställare utan dess like...
Men så trist. Fy! Livet är bra orättvist.... Hoppas att de kommer på fötter igen.
Bra skrivet, jag tänkte exakt samma sak när jag skrev ett inlägg om mattor några timmar efter jag läst det. Blev så ledsen, vad spelar några sketna barnmattor för roll när hon och hennes familj går igenom ett helvete? Usch, jag är verlkligen skitledsen. Höll Lea nära mig hela natten, pussade och kramade.
Sånt får bara inte hända.
Ha en fin dag. Kram!
Usch jag får rysningar..hoppas att man aldrig ska behöva gå igenom något sådant! =/
Jag fick en klump i magen när jag läste det här inlägget. Ursch vilken madröm
Usch vad hemskt!!!
Livet är så orättvist :(
Jag läser också den bloggen och det är så hemskt, finner inga ord! Ens värsta madröm att något ska hända ens barn i magen och utanför! Vet inte hur man skulle kunna ta sig igenom den sorgen.
Så fruktansvärt, nej ibland förstår man verkligen inte vad det är för mening med livet. :-( Kan inte ens föreställa mig känslan och hoppas att jag aldrig behöver göra det heller....
usch vad hemskt. alla tankar till er/dem. kramar
fint !
Gud så fruktansvärt hemskt.. :( Jobbigt när man inte kan styra över vad som händer. Vi får bara hoppas att allt går bra för er nu. Det tror jag. Oroa dig inte i onödan.. då blir det ännu värre.
Kram! Hoppas du får en fin onsdag nu trots allt :)
Gud vad fin och härlig blogg du har :)
Nä vad tråkigt... blir ledsen bara av att läsa detta. Precis som du skriver så värdesätter man hälsan framför allt och tänker till lite extra när nåt sådant händer:(
Hoppas du ändå kan fortsätta glädjas över din växande mage! Kram PIllan
Jag ryser... Livet är skört, så himla skört... Finner inga ord... Skänker en tanke...
Kram!
Tomhet
Usch vad tragiskt. Vet inte vad man hade gjort om något sådant hade drabbat ens familj.
Kram
Ursch så hemskt att läsa, vet hur ont det gör när hela livet vänd upp och ned. Vår lille plutt i magen visade sig vara allvarligt sjuk och tyvärr är vårt lilla hjärta inte med oss längre. Jag vet hur det är att oroa sig sjuk under graviditeten för allt som kan hända men jag vet också att händer det något så kan man inte rå på det. Lättare sagt än gjort men försöka njuta av här och nu, på din graviditet och er framtid. Sänder en tanke till den drabbade familjen och alla små änglar <3
Hej!
Jag läser din blogg dagligen men har endast skrivit en kommentar tidigare. Kände med detta inlägg att jag inte kunde låta bli att skriva. Jag vet hur fruktansvärt det är att förlora ett barn. Jag miste min son Robin i leukmi då han var 12 år gammal. Det finns inga ord i världen som kan förklara hur man överlever detta men på något vis gör man det. Dock tar livet en ny vändning och man blir inte densamma. Ibland kan jag tänka att det gör en till en bättre människa då det slår en att livet inte varar för evigt. Man vet aldrig hur nästa dag ska sluta, inte ens nästa timme.
Tänker på dig idag som känner dig nere.
Ha det bra.
Kramar Anette
Men vad hemskt! Man ska nog inte vara gravid och läsa det där. Man får ju värsta klumpen i magen.
Men vad hemskt! Man ska nog inte vara gravid och läsa det där. Man får ju värsta klumpen i magen.
gillar din blogg :)
tänkvärt, i allra högsta grad.
jag har alltid fått rådet (för den dagen jag blir gravid) att INTE köpa något innan man har det levande miraklet liggandes på bröstet.
själv är jag lite kluven, å ena sidan vill man förbereda och ha saker och ting på plats när man återvänder hem - men man vet som sagt aldrig hur det går.
det jag vill säga, är att man ska inte ta saker och ting för givet. och jag instämmer med dig, huvudsaken är att den lille föds frisk och kry...
skänker en tanke till familjen du har i åtanke. och samtidigt till dig! kram
Åh nej, vad fruktansvärt!!! Vilken tragedi, det värsta som kan hända en mamma och pappa...
Det ger en verkligen perspektiv på vad som är viktigt när något sådant här ofantligt sorgligt inträffar, att stressa på jobbet och sträva efter saker som när det kommer till kritan verkligen inte betyder någonting blir plötsligt banala och utan större värde...
Stor kram till dig!!!
Tittade in för att se hur du har det.
Ni verkar må bra och jag såg några bilder med en allt större mage! Så fantasktiskt!
Läste dagens inlägg. Så fruktansvärt! Och ett så svårt ämne.
En vän var med om samma sak, och detta tänkte jag mycket på under hela min andra graviditet. Det påverkar en något enormt. All styrka till dessa föräldrar. Att förlora ett barn är så onaturligt och det värsta jag kan föreställa mig, om så barnet är 1 dag gammal eller vuxen.
Min vän har fått en lillebror till det första barnet nu... Ett nytt litet liv som bara genom att finnas till ger dem livet tillbaka!
KRAMAR
Fruktansvärt och orättvist!
Att hitta styrkan att ta sig vidare, framåt måste vara det tyngsta man någonsin tvingas uppleva efter en sådan tragedi. Vi har i vår närhet varit med om alldeles för mycket orättvisa, just när det handlar om barn. Barn som aldrig blev, barn som inte fick stanna, barn som inte fick upplevas. Att se hur ilskan och sogen blommar upp varje gång de närms berörda blir påminda.
Det kommer komma en framtid, "man glömmer aldrig men man lär sig leva igen" sa någon...Hur undrar jag, men detär tur att det är så och det är fantastikst att vi människor är så starka att vi lyckas leva vidare utan att förgås av sorg.
Och du Anna, får inte, ska inte, bör inte gå och fundera på allt som kan gå fel. Tänk, begrunda, låt det göra dig ödmjuk men måla inte upp en bild av mörker som endast kommer göra dig galen. Klappa magen, kyss din man och fortsätt er resa på samma sätt ni började den, med Tacksamhet.
Kram
Håller helt med dig. Läste oxå om det igår och man får sig en hel del tankeställare. Mycket blir oväsentligt. Man oroar sig när man är gravid för att något ska gå fel eller att barnet inte ska vara friskt. Efter att barnet kommit ut börjar man oroa sig för andra saker - varför gör hon så här, hon äter för lite, hon kanske är sjuk osv osv. Det finns alltid något att oroa sig för. Därför är det än mer viktigt att verkligen ta tillvara varje dag och njuta av den. Man vet inte vad livet för med sig och man kan inte gardera sig mot allt. Varje dag med ett barn är en gåva - det är en gåva att kunna bli gravid, att kunna föda fram ett barn osv.
Njut så mycket du kan utan att oroa dig!
Stor kram Mira
roligare blogg ? ja fixar bloggdesignen till ett billigt pris ! hör av dig !
Du är inte ensam med att känna sorg. Har också läst bloggen länge länge och har med spänning följt väntan på bebin. Det känns så fruktansvärt grymt och onödigt. Så orättvist. har ännu inga barn själv, men ändå känner jag så starkt så starkt med fina starka E. Jag hoppas de en dag får komma ut på andra sidan sorgen.
Stora kramar till dig anna!
/Veronica, en vanligtvis anonym läsare
Vilken fin blogg du hade =)
Försök att inte oroa dig alldeles för mycket...men jag håller med om att det är hjärtskärande att läsa om såna tragedier :/
Hej, kom in på din blogg och läste detta! Blir ledsen och alla mina känslor kommer fram.
Jag har en dotter på 20 månader och när hon var 17 månader fick vi diagnosen Leukemi, hela våran värld rasade samman, just nu mår hon mår och klarar alla behandlingar men det är tufft!
Allt jag egentligen vill säga till dig är att din bebis kommer bli ett friskt barn, och jag tycker inte du ska oroa dig innan det har hänt något. Lev för stunden och var lycklig att du bär på det finaste som två människor kan få!
Kram!=)
Ville knappt besöka hennes blogg då det gått några dagar sen sista inlägget då jag anade oråd. Man blir alldelens kall och bedrövad och vill bara skrika -sånt får inte hända om det är som jag tror.
Visst kommer verkligheten i fatt en och man blir snabbt varse om vad som är viktigast i livet. Inte är det allt man omger sig med utan dem man har närmast sig.
Hoppas du och Caroline har en trevlig kväll trots allt man känner.
Kram
Åh jag fryser till is! Det värsta & mest ofattbara. Alla mina tankar till Elin m familj.
Precis det spelar ingen roll med prylar om ens barn inte får leva. Det som hänt är sååå grymt att det knappt går att förstå.
Kram vännen!
Jag har precis som du gått omkring med en klump i magen sedan jag läste E´s inlägg igår. Livet är inte rättvist, verkligen inte. Det är med ännu mer kärlek jag tittat på min en månaders son idag. Vad mer finns att säga förutom att jag hoppas E och hennes familj reser sig från detta enorma fall... Tänk vad fel allt kan bli, vad livet kan lura en.
Ja huh vad ska man säga. Jag läser Elins blogg med och idag kikade jag in med förhoppning om ett härligt bebis-inlägg.
Som ett slag i magen var det. Blev helt chockad och djupt ledsen. Det kan nästan tyckas konstigt hur man kan börja gråta för någon man inte känner men mitt i allt tycker jag det här är fint. Hur vi alla faktiskt bryr oss, tar oss tid att skriva en rad till Elin som just nu behöver det mer än någon annan. Människor bryr sig faktiskt... O så säger de att fred är omöjligt.
Stort tack för dina fina ord, och för alla fina kommentarer. Både jag och Johan blev/är väldigt rörda.
Kram
uscha... kan inte låta bli å undra vad som hänt & vem det hänt. Hemskt!! :(
Det är så ledsamt det som hänt E med familj. Jag tänker på dem allt som oftast. Helt ofattbart. Måste vara så fruktansvärt tungt för dem. Usch. Min lillasyster dog blott ett dygn gammal så jag har tyvärr fått uppleva det som barn. Det var såklart omtumlande men jag är en mycket starkare människa idag på grund av det. Mina föräldrar och jag & min bror har lillan i ljust minne idag även ifall man såklart saknar henne.
Kram
Malin S:
Ja det är fruktansvärt sorgligt och jag känner så för henne och henns familj. Önskar det fanns något man kunde göra..
Vad sorgligt att du förlorade din lillasyster som liten, det visste inte jag. Inget några föräldrar eller syskon ska behöva gå igenom.
Stor kram
Hoppas allt går bra med graviditeten...=) Jag hade en sån himla tur och var aldrig sjuk, eller illa mående eller inte kunde sova. Hoppas det går så för dig med
