Positiv och glad
Jag får frågan titt som tätt hur jag kan hålla mig så positiv och glad mesta del av tiden och egentligen är väl svaret dels att vi alla är olika som individer rent generellt och sedan har vi mer eller mindre olika bagage med oss. Själv kommer jag från trygga uppväxtförhållanden med två föräldrar som alltid har funnits där för både mig och min bror. Detta har såklart skapat en trygg grund för mig att utgå från i resten av mitt liv. Jag har med andra ord aldrig behövt lägga någon negativ energi på händelser som satt spår från min uppväxt. Då är det också ganska lätt att vara glad och tillsynes ganska bekymmersfri. Vissa människor har fått uppleva hemskheter från tidig barndom och framåt och det är då heller inte konstigt att detta ibland mer eller mindre sätter sina spår.
Sedan är vissa människor mer känsliga, djupa och analyserande av sin natur än andra, utan att det behöver finnas någon bakomvarande förklaring. Jag själv tillhör helt enkelt inte skaran som grubblar och gräver ner mig i saker som hänt. Troligtvis för att jag inte har något behov av att just grunna. Jag har väldigt lätt att släppa negativa saker och gå vidare. För mig så har det som hänt hänt och jag ser ingen anledning till att älta och ödsla mer tid än nödvändigt på saker som får mig att må dåligt. Livet är alldeles för kort för att leva kvar i det förgångna. Jag menar dock inte att man aldrig ska blicka bakåt, men att låta hela sitt liv kretsa kring något som redan hänt det tror jag tillfogar mer skada än hjälper. Själv vill jag leva i nuet för det kan jag fortfarande påverka, likaså morgondagen, men det som varit det kan jag inget göra åt. Jag vägrar därför att låta någon/något som gjort mig illa ”äta upp” inifrån och stjäla mer av mitt liv än nödvändigt!
För det allra mesta anser jag att livet är skitkul att leva, men såklart har även jag mina sorgsna stunder då jag fäller tårar och mår mindre bra. Jag låter det dock ALDRIG ta över mig, det kanske är skillnaden på en positiv människa och en som inte är fullt lika positiv. Vad vet jag…
Jag är i alla fall stolt över min gladlynthet och den har gagnat mig mer än en gång, så underskatta aldrig ett leende! Nu måste jag kila mot denna måndag, på återseende raringar!
Kramar ♥
Är också uppväxt med trygg familj och syskon, lik förbannat sitter jag där jag sitter. Det konstiga också är att jag blev sjuk när jag mådde som bäst i livet och verkligen var LYCKLIG, så man ska aldrig ta något för givet här i livet för ljus kan övergå i mörker bara sådär.
Det kan dock vara svårt att inte låta bli att tänka tillbaka när man varit med om år som satt sina spår. Dock är jag en annan människa idag som är betydligt mycket starkare i mig själv och känner mig själv betydligt mkt bättre än vad många andra gör med sig själva. På gott och ont.
Sen vill ju jag vara av den åsikten att det faktiskt är en styrka att våga visa sina känslor, vare sig man är glad eller ledsen och jag tror inte att någon människa går igenom livet smärtfritt.
Visst ett leende är bra, men ibland är det gladaste leendet det mest påklistrade som egentligen döljer mest ledsamhet. (Menar dock inte dig Anna så missförstå mig inte:)
Ha en toppen dag! Kraam
Mycket tänkvärda ord, känner igen mig till 110%. Ens uppväxt präglar ens liv mer än vad man ibland tror.
Måste också dra nu, ha en bra måndag, kram
Önskar jag kunde tänka som dig! Och visst, jag tror oxå det har och göra med vilken uppväxt man haft och så..
Man är olika - så sant!
Ha en fin dag! Kraaam
Det du skrev idag kunde jag själv skrivit. Precis så har jag haft det och så är jag som person. Men jag har ju förstått att du och jag är lika där!
Jag önskar dig en GLAD dag!
KRAM
Du skriver något helt otroligt vackert Anna, du kan det där med att skriva.. Man märker att det kommer från hjärtat och man dras in i dina texter.
Hoppas du får en vacker måndag
Kramar Sandra
Hej Anna!
Har följt din blogg ett bra tag, och tycker om den jättemycket, och du är såå söt!
Nu är det så att jag och min sambo planerar bröllop. Så kom jag att tänka på ert lilla paket med inbjudan! Undrar var du fick tag på paketet och allra mest cellofankuverten du använde till inbjudan och tackkort?? Gillar verkligen idén och funderar på att stjäla den från dig.
Vet att du köpte din klänning från utlandet, men hur gjorde du, och vilket företag beställde du av??
Tacksam för svar!
// Cornelia
Tänkvärda ord och du har så rätt. Viktigt att försöka se det positiva i livet!! Det finns mycket att vara glad över. Ibland måste man påminna sig själv eller bli påmind av andra...som du tex. Tack!
Kram
Hej raring!
Så bra du skriver, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Trygga uppväxtförhållanden skapar en lättare inställning till livet i mångt & mycket.
Tack för du tycker att jag var en söt häxa hihi ;-)
önskar dig en fin start på veckan
krammram
HEJ!
LÄSER DIN BLOGG DAGLIGEN SEDAN EN TID TILLBAKA.HAR INTE HAFT NÅGRA INLÄGG TIDIGARE.
MEN NU MÅSTE JAG SÄGA ATT DU HAR EN MYCKET BRA BLOGG,GILLAR VERKLIGEN DEN.
MVH EVA
Härligt inlägg! Jag är oftast också rätt positiv och glad, men har ibland lätt att färgas av andras negativitet. Jobbar dock på att inte påverkas fullt så mycket, livet blir så mycket lättare att leva om man är glad och skrattar mycket :)
Ha en mysig måndagskväll, kram!
Fast det där med uppväxten håller jag inte med om.. jag har haft en likadan (ja det du beskriver alltså) uppväxt som dig men likförbaskat så är jag väldigt ofta ledsen och nere utan direkt anledning. Har dessutom kompisar med hemska uppväxter som är mkt positivare än mig! Däremot tror jag på det där med att vissa är mer grubblande, men jag tror inte det kommer från uppväxten.
KRAM!!
Ville bara lämna ett avtryck, hittade din blogg för några månader sen och nu är jag fast! Du inspirerar och berör. Ett litet kul kuriosa som jag kom på när funderade över varifrån jag kände igen dig...du är kusin med min kusiner från lilla Myra.=) Återigen, tack för en härlig blogg!
Jennica - Pieces of Jen:
Klart att det inte stämmer in rakt över alla människor i vår värld det där med barndomen, det finns såklart undantag även där, men jag tror ändå att man formas i barndomen, men precis som jag skriver i stycke två så är andra grubbligare utan att det behöver ha med barndommen att göra alls =) KRAM KRAM!
Karin:
Men gud vad KUL att du hittat till mig, världen är bra liten =) Jag minns dig från när vi var små och hälsade på hos Barbro & Göran, tror vi är i ungefär samma ålder jag och du? Visst har jag rätt?
Kul som sagt, var bor du nu? Bor du kvar runt Göteborgsområdet?
Tack för du lämnade en kommentar och för att du gillar min blogg. Ha en fin kväll!
Kramar
Va kul att du kom ihåg! Bor uppe i Norrland, Härnösand närmare bestämt och jobbar som gymnasielärare. Trivs som fisken i vattnet, även i fall det ibland känns lite väl långt "hem hem". Ha en finfin kväll du också! =) kramkram
Karin:
Så du har hamnat där upp i norr, skönt att höra att du trivs, men jag kan förstå att du saknar "hemma" ibland. Det kan jag också göra även om jag trivs som fisken i vattnet här i storstan också =)
Sov gott och hoppas vi hörs igen!
Kram på dig
Jag är en riktigt grubblarmänniska. Tyvärr, vill inte vara sådan för det tar så mycket tid och energi. Det låter härligt att kunna vara på så där som du beskriver.
Dina ord fick mig att tänka till. Själv har jag en förmåga att älta, vilket tar onödigt med energi. Som du så fint skriver så är det morgondagen vi kan påverka och en påminnelse behövs ibland att försöka leva i nuet. Tack för att du delar med dig i din blogg med positiv anda! Passar också på att önska dig lycka till med dina nya arbetsuppgifter!
